15:33:00
Rördrom, ett möte i vassen
Fåglar har alltid fascinerat mig, men trots att jag redan som 5-6 åring satt i min farmor och farfars kök och berättade vad de olika småfåglarna hette vid fågelbordet, så är det nog på de senare åren som jag fått upp ögonen för denna underbara värld av flygande mirakel.
Jag är inte helt säker på siffrorna, men visste ni att det finns omkring 320 häckande arter bara här i Sverige? Är det inte helt fantastiskt, och då kan vi ändå njuta av ännu fler arter som flyger genom landet när de flyttar genom våra världsdelar till sina sommar och vinterkvarter bortom Sverige. För en van och erfaren fågelskådare låter mina ca 180 arter jag fångat på bild inte så mycket, men att de allra flesta av dem är "fångade" i min närhet känns ganska kul, det visar att det finns så otroligt mycket vackert att uppleva bara i sitt närområde.
En vinterkväll för ett par år sedan var jag som många kvällar, ute och promenerade med min hund. Som ni vet, är det mörkt tidigt på vintern och denna kväll gick jag runt vår ganska fågelrika sjö " Rocksjön". Nu i efterhand undrar jag varför jag ens hade kameran med mig, vad hade jag tänkt fota i mörkret? Men oj vilken tur att jag hade det, för det blev en lite speciell kväll.
Vid en liten bro på vägen stannade jag till och spanade ut lite i mörkret när jag plötsligt såg något mycket märkligt. Att det var ett djur förstod jag, men mer än så, såg jag inte. En rund sak som såg spetsig ut på toppen. Fascinerad stod jag kvar, och jag minns det som igår hur jag försökte lista ut vad det var för något djur. Nyfikenheten tog över, och hals över huvud började jag klättra ut på ett snöbelagt rör precis intill bron. Jag tror ingen såg mig, men det måste sett kul ut med en kravlande människa som i ena handen håller en kamera, i den andra ett hundkoppel och samtidigt balanserar ut på ett halt rör. Jag minns jag var livrädd för att tappa fästet och åka i vattnet, men ibland är det ändå kul att utmana ödet och hitta små guldkorn.
Att ta bilder i mörkret på denna varelse insåg jag snabbt att det var omöjligt, och att sätta på blixten kändes inte kul. Vad det än var jag såg, så skulle det/den skrämmas av ljuset, men nyfikenheten tog över, jag måste ha en bild och se vad det var jag såg. Firade av ett par snabba bilder och djuret var kvar. Såg en konstig fågel på mina bilder som jag aldrig sett förut.
Jag minns jag nästan småsprang hem, jag frös och var dyngsur efter min klättring på röret, men jag ville också bara hem och få reda på vad jag fotat, fågeln såg så annorlunda ut. Skickade snabbt iväg bilderna till en fågelskådande vän och fick namnet rördrom tillbaka. Ska erkänna att det sa mig ingenting just då, men i efterhand förstod jag att jag fångat en kanske inte helt ovanlig fågel, men en fågel man nästan aldrig ser, de är skygga och gömmer sig väl i vassen, många hör dem, få ser dem.
Rördrommen lever ofta väl gömd i vassen, men deras ljud går inte att ta miste på. Blås i en glasflaska och så låter den, ett lite vinande blåsljud som inte går att ta miste på, och det hörs lång väg. Har ibland gått i vasstäta områden och hört dem, men de syns sällan även om jag haft tur och faktiskt sett dem ett flertal gånger efter detta.
Efter denna kvällen, var jag uppbokad på annat nästa dag, förstod nog inte riktigt att denna fågeln väckte sådan uppmärksamhet. Min fågelskådande vän jag frågat om art kvällen innan, la då ut en fb-inlägg där han tackade mig för upptäckten. Jag blev lite förvånad, hade jag sett något så ovanligt?
På eftermiddagen, dagen efter upptäkten, gick jag dit igen och möttes av flera fotografer och skådare, alla ville se den underbara rördrommen . Vi var nog alla lyckliga där, när just denna rördrommen var mer eller mindre helt oskygg och kunde fotas både i födosök och uppvisning.
Nu minns jag inte riktigt, men i 2-3 dagar var vi många som fick se och fota den innan den försvann igen, men minnet bevaras än och varenda gång jag ser en rördrom kommer det fina minnet tillbaka att ha fått se denna raritet på så nära håll.