14:16:53
Möte med små rävungar
En kväll i slutet av maj i år,var jag ganska nyss hemkommen från en liten semestertripp på Öland. Några få dagar innan dess, hade jag hade fått reda på att det höll till en kull med rävvalpar vid en lya, inte så långt ifrån där jag bor. Jag var helt såld på de bilder jag såg att mina vänner fått på dem. Rävar har jag stött på innan, men aldrig några små valpar, och jag fick hemlängtan, för att även jag kanske skulle kunna få en liten skymt av dem.
Lika roligt var det inte när jag framåt kvällen var trött efter många mil i bilen hem och regnet öste ner utanför mitt fönster. Skulle jag ge upp redan här? Det lockade inte direkt att sätta sig och vänta på något, när regnet piskade i backen, och som jag inte ens visste om jag skulle få se.
Regnkläderna åkte tillslut på, paraplyet fick följa med för att skydda kameran och tillslut satt jag där,spänd av förväntan, utanför lyan. Regnet avtog sakta och efter bara en liten stund började några solstrålar titta fram mellan träden och mina förväntningar ökade. Kvällsljus mot lyan, nu var det bara rävarna som fattades. Skulle jag få se en skymt av dem?
Plötsligt prasslade det till, jag vågade knappt andas där jag satt bara 10-15 m ifrån, när ett litet nyfiket huvud plötsligt dök upp, och så ett till. De hade inte sett mig, och jag var så rädd för att skrämma dem att jag satt helt blick stilla, jag vågade inte ens ta upp kameran till ansiktet. Några minuter passerade och inte mindre än 5 valpar skuttade plötsligt runt omkring lyan och lekte och busade. Totalt underbara, och jag förstod ganska snart att de redan noterat min närvaro, och då vågade jag mig också på att försiktigt ta upp kameran och börja knäppa bilder på dem.
En av dem, en tultig lite varelse, lite mer framåt och nyfiken än de andra, var plötsligt framme bara någon meter från mig. Snabbt som sjutton så nafsade den till mig i byxbenet, lekfull som bara små valpar kan vara. Jag började fnissa av både total lycka och spänning och då skuttade den snabbt iväg några meter igen, men de höll sig alla 5 fortfarande i närheten så att jag fick titta på dem i nästan en timme.
Jag tror jag log med hela ansiktet när jag åkte hem, för jag tror det var ett av de finaste minnerna jag fått i år, och att dessutom ha fått fånga dem på bild, en lycka även det för en hobbyfotograf.
En gång till åkte jag dit,en kväll ett par dagar senare, och även då sprang de omkring och lekte utan att bry sig om min närvaro så mycket. Lika fantastiska denna gång att få uppleva de små, men någonstans i närheten, väl gömda i buskagen, så vaktade säkert mamma och pappa räv på de små, och fick nog av mänsklig närvaro. Jag vet att fler personer senare letade efter dem, men de sågs inte mer här, så föräldraparet flyttade dem nog till säkrare plats att växa upp på och bli självständiga och mer skygga som rävar ska vara.
